Hur orkar man?
Och så har man ännu en gång fått höra att hästarna jag har inget duger till, bara för att det är travare! Fattar inte den och de människorna att man blir ledsen? Kan man bara inte få vara nöjd med det man själv har valt? Jag älskar mina hästar mer än något annat, ja,familjen först självklart men ändå.
Jag har valt dessa underbara hästar för deras peronlighet, inte för ett namn på pappret, ras, pris eller prestation. Däremot har jag valt dessa hästar för att det har känts rätt. Rätt för att jag har sett rätt in i deras själ och känt deras tacksamhet när jag har räddat dem från en säker död. Jag vet att de just därför kommer att göra allt för mig när jag ber om det, även om vägen dit är både krokig och lång så gör de alltid sitt bästa för mig! Och jag känner en otrolig tacksamhet varje gång vi tillsammans utvecklas och kommer framåt.
Så hur orkar man att gång på gång tala om för mig att jag har valt fel när det är det bästa val jag någonsin gjort?Först blir jag ledsen och mållös, sedan växer det till ilska inombords och det ger mig styrkan att fortsätta mot alla odds just för att visa hur jävla fel alla andra har som inte tror på mig! Just därför ska jag bli bättre än de som ser ner på mig och mina älskade travare!
Det är de som kommer att få käka gruset bakom mig på ärevarvet!
Grrrrrr, jag var tvungen att skriva av mig!
Ha en bra dag! Kram på er horse lovers därute!
